Limhamns Brottarklubb bildades år 1970 efter en sammanslagning mellan Limhamnsföreningarna BK Kärnan (bildades 1920) och Fiskarenas IF (bildades 1933). Om man ska rangordna de båda klubbarna så var Kärnan den mest överlägsna rent resultatmässigt. Där fanns många storheter som nådde stora framgångar framförallt under 1920 och 1930-talen. De två största både till växten och framgång var tungviktarna Johan Richthoff och den något lättare Thure Sjöstedt

Johan Richthoff föddes 1898. Det skulle dröja ända fram till runt 20-års ålder innan Johan tog sina första steg in på en brottningsmatta. Ganska snabbt insåg den välväxte Johan att just brottning passade honom perfekt. Det blev framförallt den fria stilen som herr Richthoff skulle kamma hem sina största titlar. Redan efter några års brottningsträning vann Johan sitt första OS guld i Amsterdam 1928. Det skulle bli en OS-medalj till av den ädlaste valören när han fyra år senare försvarade sin tungviktstitel i Olympiaden i Los Angeles. Det blev tre medaljer till i karriären när han även blev Europamästare 1929 i fristil, och en dubblett 1930 när han vann både den fria stilen och den grek-romerska stilen. Efter de dubbla EM-gulden 1930 blev han tilldelad Svenska Dagbladets bragdmedalj. Det blev även åtta SM guld (sex medaljer i fristil och två i grek). Johan Richthoff dog 1983 vid 85 års ålder

Thure Sjöstedt föddes 1903 och även han var över 20-sträcket när han började tävla i mitten av 1920-talet. Ganska snabbt blev han uttagen i det svenska landslaget vilket resulterade i ett EM-silver 1927 i grek romersk stil ett par år efter sin debut. Det blev även två OS-medaljer för Thure precis som för Johan. 1928 blev det ett OS-guld följt av ett OS-silver fyra år senare i Los Angeles. Båda medaljerna i fristil. Det blev en internationell medalj till för Sjöstedt när han blev Europamästare 1934 i den fria stilen. Lägg därtill tre SM-guld i fristil för spårvägsmannen från Limhamn. Thure Sjöstedt dog 1956 endast 53 år gammal

BK Kärnan hade en internationell mästare till och det var bantamviktaren Sigfrid Hansson. Sigfrid föddes 1901. Hans största framgångar blev två fjärdeplatser i Olympiaden 1924 i Paris där han ställde upp i båda stilarna. Pricken över I:et blev EM-guldet 1926 i grek romersk stil i EM i Riga. Det blev även två SM-guld för Gjutaren från Limhamn. Sigfrid Hansson blev 70 år gammal när han dog 1971

Under 1920 – 1930 talen fick Kärnan även SM-guld genom brottarna Hans Hylén, Georg Nilsson och Hilding Hansson. Samtliga av dessa SM medaljer hemfördes i den fria stilen

Under 1940 talet låg BK Kärnan ganska lågt med sina största framgångar. Det enda guldet som Limhamn hemförde under detta decennium var Fiskarena´s Gösta ”Skevarp” Jönsson som vann SM-guld i den antika stilen (grek romerska) 1945, vilket blev det enda SM guldet i Fiskarenas historia

Under 1950–1960 talen vaknade Kärnan till igen efter ett tunt 1940-tal. Den som tog de första titlarna var Kurt Johanneson när han blev JSM mästare 1955, 1957 och 1958. Sedermera kom de stora SM-gulden 1957, 1958, 1960 och 1964. Kurt var en av Kärnans landslagsbrottare under dessa år. Kurt deltog även i Sveriges hemma VM 1963 i Helsingborg, dock utan någon placering.

Gunnar Håkansson tillhörde också Kärnans storheter under denna epok. Det blev SM-guld både i grek romersk stil, samt den fria stilen 1958 och 1959. Håkansson hade tidigare i karriären hemfört ett VM-silver 1955, samt deltog i två Olympiska spel, 1952 och 1956, fast då i GAK Enighets trikå. Gunnar avled 2009

Ett av de största brottarlöftena inom svensk brottning, Leif Freij startade sin karriär i just BK Kärnan. Det blev tre JSM-guld för denne talang i BK Kärnans trikå och ytterligare ett fast då i IK Spartas trikå. Leif lämnade BK Kärnan för IK Sparta eftersom han istället ville träna under ledning av sin farbror, den olympiske mästaren Gustav Freij. Leif vann även två tunga internationella mästerskapsmedaljer när han som senior vann silver både i VM och EM 1966, fast då för Åstorps-klubben Björnekulla BK. Lägg därtill fyra SM-guld som senior.  Leif avled 1998 efter en tids sjukdom. Leif Freij blev 55 år gammal

Ett SM-guld till kom under 1960-talet för BK Kärnan. Det var tungviktaren Lennart Persson som hemförde ett SM-guld 1961 i den fria stilen. Lennart var även han en Spartabrottare som sedan varvade ner i Trelleborgsföreningen BK Starke, där han var en stor förebild under många år.

Kärnan fick även ett USM-guld under sitt sista år som förening. Det var Ulf Zeba som kammade hem föreningens första och även det sista år 1969. Ulf Zeba brottades sedan under många år för Limhamns brottarklubb där han ingick i klubbens starka serielag. Zeba lämnade därefter brottningssporten för att helt arbeta som instruktör inom fotbollen

Sedan kom då sammanslagningen den 1 juli år 1970. Under 1970 och 1980 talen fick man inte de stora internationella resultaten såsom man fick under Kärnans begynnelse. Det blev trots detta ett flertal placeringar på svenska och nordiska mästerskap under 1970-talet, fram till mitten av 1980-talet. Bo Persson vann LBK:s och föreningens första SM-medalj när han tog brons i lätt-tungvikt i Göteborg år 1971. Men det var framförallt Pekka Niemi och Bertil Ahlgren som under många år låg långt framme i SM listorna. Det blev ett flertal pallplaceringar för de båda och även landslagsuppdrag. Värt att nämna är att Pekka Niemi blev uttagen till VM i Göteborg 1977, vilket blev ett historiskt mästerskap där Frank Andersson som 21-åring vann sitt första VM guld

Limhamns BK vann även under detta årtionde sitt första SM-guld. Det var Jan-Åke Lövkvist som blev historisk när han vann USM-guld 1983 i Luleå

Under mitten av 80-talet vaknade LBK till liv igen då man som lag vann alla serier från div 5 upp till serieseger i div 2 några år senare. LBK hade ett otroligt starkt serielag med många duktigt individuella brottare. Där fanns den norske landslagsmannen Geir-Ulf Barth. Den alltid starka och farliga ungdomsvärldsmästaren Magnus Freij. Jan Möller som gjorde ett flertal landskamper för Sverige, och de lovande ungtupparna Mats Friberg, Jörgen Olsson och Per-Olle Lindahl och ”räven” Pekka Niemi, men så klart många fler. Just Per-Olle Lindahl hemförde klubbens andra USM-guld, när han vann den lätta tungvikten 1986.

I Slutet av 1980-talet var det Per-Olle Lindahl och Jörgen Olsson som stod för de största resultaten i klubben. Under JSM i Ystad 1988 blev de båda klubbens första mästare på junior sidan. Jörgen vann mellanvikten och Per-Olle den lätta tungvikten. De båda fick sedan representera Sverige i Europamästerskapet för juniorer som arrangerades i polska Walbrzych. Det blev en stor framgång för LBK där Olsson vann en bronsmedalj och Lindahl hamnade på en femte placering

I början av 1990-talet lämnade många av klubbens storheter föreningen för att antingen söka sig vidare till andra föreningar, eller för att sluta helt med sporten. Jörgen Olsson valde att stanna kvar under tränaren Leif Freijs ledning vilket skulle visa sig vara ett smart drag för konstellationen Freij & Olsson. Jörgen Olsson lyckades hemföra två mästerskapsmedaljer till klubben i form av ett VM-silver 1991, följt av ett EM-guld 1993. Lägg därtill två SM guld i Limhamns trikå

Slutet av 90-talet blev ganska dystra år rent resultatmässigt. Men det fanns en välvilja hos några av medlemmarna som vägrade att ge upp. Under slutet av 90-talet ökade medlemsantalet på ett utomordentligt sätt. Klubben satsade i första hand på att rekrytera nya ungdomar, vilket visade sig vara en lyckad satsning. Föreningen startade även upp en filial ute i stadsdelen Bunkeflo. 2008 fick LBK sin tredje svenska juniormästare genom tiderna, och detta genom Bunkeflo-grabben Johan Otterström. Johan blev svensk juniormästare i den fria stilen

Under 2000-talet blev Edvin Proos tvåa på ungdoms-SM i Luleå år 2013, vilket visade att LBK:s ungdomar nu återigen började nå SM-framgångar. Året efter, 2014, vann LBK ett brons genom Mihailo Andric. Mihailo satte sedan LBK på kartan rejält, när han år 2015 blev svensk ungdomsmästare i Västerås. Nästintill tre decenniers väntan var över, och i och med detta USM-guld, började LBK:s SM-framgångarna blir både mer och fler

Hugo Baff har sedan år 2019 SM-medaljserien: brons, silver, brons på ungdoms-SM. Brons, silver, guld, guld blev det därefter på juniorernas svenska mästerskap. Hugo blev även smått historisk när han 2025 blev svensk seniormästare för första gången under SM-veckan i Borås. Hugo blev därmed klubbens andra svenske mästare (senior) genom alla tider. Efter 33 års väntan vann äntligen LBK ett guld igen i senior-kategorin. Lillebror Axel Baff ville inte han vara sämre, utan redan år 2021 som 14-åring vann han ett silver på just ungdoms-SM i Stockholm. Året efter i Umeå vann Axel och LBK ännu ett svenskt ungdomsguld. Axels ungdomskarriär avslutades med ytterligare ett U17-SM guld, och detta i Skövde år 2024. Vilmer Nygren blev bronsmedaljör vid samma mästerskap, fast i viktklassen under. Bröderna Baffs SM-framgångar har inspirerat många i föreningen, och så även Melker Nellsjö när han vann sitt första SM-guld vid U17-SM i Klippan år 2023. Charlie Askling vann även han en USM-medalj vid detta mästerskap, vilket var ett silver 

Idag är föreningen en av de största brottarklubbarna i landet gällande antalet medlemmar. Föreningens ambition genomsyras alltid av att bredd och elit ska gå hand i hand, vilket så kommer vara klubbens profilering och tankesätt även så i framtiden. Klubben har många unga lovande brottare, och vi har ett flertal som är ute och tävlar kontinuerligt. Vi satsar fortsättningsvis på vår tjejgrupp, som vi vill ska växa och bli ännu större. I dags dato har vi ett trettiotal inskrivna tjejer som tränar kontinuerligt. Limhamns BK växer och utvecklas hela tiden, och vi ser att vårt långsiktiga tänk ger resultat. Värt att notera är att LBK även stått som SM-arrangör vid tre tillfällen. Först år 2016 när svenska ungdomsmästerskapen arrangerades i Limhamns sporthall med nästintill 200 deltagare. Fyra år senare (2020) hamnade senior-SM äntligen i LBK:s regi. SM-trippeln blev komplett när LBK arrangerade juniorernas svenska mästerskap (U20-SM) år 2024